mittoz.blogg.se

Lite småstressad att jag inte ska hinna tillbaks i tid då denna bussen verkar stanna vid varenda rödljus, men jag är en extrem tidspessimist och går alltid för tidigt även om jag har tid på mig. Slutar med att jag får sitta och vänta i 20 min i hettan. Lykke i ett nötskal. Imorgon är det fredag och därmed helg. Vart tar tiden vägen? Kram!

I söndags hade jag en väldigt mysig dag. Vädret hade vänt totalt om man jämför med veckan innan och hela söndagen var solig och varm. Blev en trip ner till Bondi för att sitta och tjöta och ha det gött över en kaffe med Frida och Erika. Efter lite frulle blev det stranden hela dagen och på kvällen rundade vi av med skön grillning medan solen gick ner. 

Ikväll blir det lite återförening med Kit och vi ska ta en kvällpromenix runt bay run och bara prata prata prata. Ska bli så mysigt att se henne igen! Nu blir det till att hämta kidsen. Kram!

Vaknade upp lördag morgon spänd av förväntan inför dagen som stavades Avicii. Heldag med lunch och förberedelser ute i Bondi. Träffade en del nytt folk här vilket alltid är trevligt och träffade en massvis av folk inne vid eventet, bland annat 3 Malmötjejer som jag har gemensamma vänner med. Världen är allt bra liten. Hade fantastiskt roligt och konserten var pricken över i:et, grädden på moset, ja bara helt jävla bra enkelt uttryckt. En riktigt go sommarkänsla i hela kroppen och humöret var på topp och så var jag bland störtsköna människor. Svårslaget! 

Igår var det Australia day men för min del blev det inte mycket till firande. Fick jobba igår. Lite trist kanske, men fick dagen ledigt idag istället så har tagit igen firandet idag. Beach day och nu grillning med skönt folk! Ha det!

Vädret är just nu ganska deppigt också, men vi behöver regnet. Det gör Australien alltid. Har i alla fall en del saker att se fram emot till helgen. På lördag är det Avicii och det tror jag kommer att bli riktigt mäktigt! Ska dra dit med polare och så ska en hel drös svenskar samlas innan för att dricka lite bira och ha det gött. Därav är jag hemma idag och förmodligen torsdag och fredag också för att bli frisk. Så får stå ut denna veckan och nästa, sen kickar rutinerna in på riktigt igen. Barnen går tillbaks till skolan om exakt en vecka idag och min värdmamma börjar på sitt nya jobb i början av februari, sen kommer det att gå undan.

Har börjat planera lite hur jag vill göra min resa efteråt och har kommit fram till att det blir till att spara som tusan nu om jag ska kunna göra allt jag vill göra. Måste nog räkna med att allt kommer landa mellan 10-15 tusen svenska kronor. Så hädanefter blir det till att hålla hårt i stålarna! Nu måste jag hoppa ut denna hundragradiga bil och hämta ungarna från tennis camp. Puss Sverige! 

Efter en minst sagt omtumlande helg ligger jag nu helt utslagen på min säng och försöker kämpa mot ögonlocken. Med lite hjälp från Imagine Dragons försöker jag finna styrkan att kämpa på med mitt jobb. Det har varit en väldig berg och dalbana i känslorna denna helg. Ibland känns det som att vad jag än gör så räcker det inte och även om jag gör mitt allra yttersta så finns det alltid saker jag ska göra bättre. Men jag känner väl att detta är en erfarenhet jag kommer att bära med mig hela livet. Ibland så måste man bara bita ihop och tugga på. Jag kommer förhoppningsvis komma ut starkare på andra sidan och stå stadigare på mina fötter.
Men för att åsidosätta den kämpiga biten av denna helg så vill jag nu istället berätta om guldklimparna, för man ska alltid avsluta med något positivt!
Träffade min underbara Kit efter 2 veckor isär. Så givande att se henne och bara prata. Hon är en helt fantastsik människa som ger mig så mycket stöd och positiv energi. Det blev en mycket mysig och efterlängtad brunch innan hon idag skulle fara iväg på nya äventyr i en vecka med sin värdfamilj.
Resten av lördagen spenderades med Frida då vi utbytte julklappar. Hennes julklapp till mig var att vi skulle gå på massage och få 30 minuters thaimassage. Väldigt bra julklapp må jag säga! Kan lätt tänka mig att investera i det någon gång emellanåt istället för att lägga kosingen på shopping. Min julklapp till henne var att bjuda ut henne på middag och drinkar. Sagt och gjort!

Idag är jag väldigt trött efter att ha sovit för lite inatt. Har haft ett mycket givande och välbehövt skypesamtal med mina två vardagshjältar på hemmaplan. Mamma och pappa. Känner mig mycket bättre till mods och stakare efter vårt samtal och nu känns det lite lättare att facea svårigheterna i vardagen här. Viktigt att veta att man alltid har människor runt omring sig som bryr sig om en även om dem kanske inte finns tillgängliga på samma sätt som vanligt. You never walk alone.

 

Som en liten extra positiv nyhet som avslutning på detta inlägg så verkar det som om att min Avicii biljett till nösta lördag i princip blev helt gratis. Det blev strul då jag skulle köpa den över internet och pengar drogs men inte fick jag någon biljett inte. Inte ens en bokningsbekräftelse. Så jag ringde upp bolaget och dem bad om ursäkt och bad mig att maila över mina kontouppgifter så skulle pengarna vara tillbaka på kontot inom 3-5 arbetsdagar. När jag kollade kontot idag så visar det sig att det skett en dubbelöverföring och istället för att få tillbaka summan för vad en biljett faktiskt kostar så fick jag det dubbla. Kunde köpa mig en ny utan att egentligen betala något för den. Ibland ska man ta tur i oturen. Tack biljettbolaget!

Idag har det faktiskt varit rätt mycket fart och fläkt hela dagen. Efter frukost och lite monopolspel i förmiddags, grabbade vi tag i cyklarna och körde ner mot en lekplats i närheten där vi spenderade en timme eller två. Sedan var det hem för lunch och lite vila och sedan klockan 3 ungefär har det varit kanelbullebak i allra högsta grad. Eftersom Ben är glutenintolerant så fick vi knåpa ihop glutenfria bullar. Det blir ju inte riktigt samma sak, men dem vet ju inte riktigt hur kanelbullar ska se ut och smaka så dem älskade dem. Enligt mig blev dem helt okej men att ungarna älskar dem gör ju att allt är så bra som det kan bli! Skönt att man inte stod och bakade allt det där i onödan haha! Ikväll ska vi ha lite filmkväll eftersom Will och Kim ska ut på middag. Den andra Percy Jacksson filmen släpps på dvd idag så kidsen är över stoked. Ska bura ner oss i soffan med varmt att dricka, popcorn, kanelbullar och svenskt godis som Will och Ben köpte ute på Ikea igår. Nu ska jag strax sätta igång med maten. Ha en skön torsdag folket hemma i Svealand!

Nu kom jag hem från en mycket efterlängtad kvalitetsmiddag med Elisefise som tagit sig ut här till Leichhart för kvällen. Mycket gott snack om allt och ingenting innan det blev lite gélato som pricken över i:et och som satte punkt för denna toppendag! Vandrade hemåt med ett leende på läpparna efter att ha lämnat Elise på bussen. 

Imorgon är det som sagt jobb igen som gäller, men har lite saker planerat i huvet för att kidsen ska få en rolig dag utanför huset. Tänkte att vi bakar kanelbullar på förmiddagen för att sedan åka in till en jättelekplats nere i darling harbour så får dem springa av sig lite och så kan vi ta med lite kanelbullar dit. Eftersom vi ska ha en movie night på kvällen då föräldrarna ska ut och käka middag så kan det vara bra för dem att komma ut och göra något av dagen. Nu är det hög tid för mig att släcka och sova om jag ska orka med en intensiv dag imorgon. Thank god att jag kan sova till halv 10 iallafall! Signing out. Godnatt!

Första dagen tillbaka på "jobb" idag efter mycket semester och flängandes hit och dit. Nu är Will tillbaka på sitt jobb och Kim jobbar denna veckan ut sedan slutar hon och börja först på sitt nya jobb den 3e februari. Det kunde kanske ha varit en bättre första måndag tillbaks. Imed att denna veckan ser lite annorlunda ut i jämförelse med vad jag brukar jobba så får jag vara flexibel och ställa upp denna veckan. Det tycker jag faktiskt inte är mer än rättvist! Kim och Will har försökt ordna så att jag fått dagar åt mig själv här under jul och nyår så nu är det min tur att ställa upp för dem. Detta innebär att jag idag och imorgon jobbar fulla dagar här hemma med barnen, passa faktiskt ganska bra eftersom jag är sjuk och inte kommer göra mycket annat än att vara hemma ändå. Dock passar det mindre bra när kidsen är smått olydiga och trotsar allt som jag säger. Det var lite extra jobbigt idag imed att jag redan är low och trött. Därav har jag tänkt mycket på Hemma idag. Efter att stormen lagt sig och vi blev vänner igen käkade vi lunch och jag kom på idén om att barnen skulle få skriva och teckna var en lista på vad de skulle vilja göra om det kom till Sverige. Visade sig vara en väldigt god idé som fick dem att fokusera och ta ut sin energi på något. Audrey tyckte att jag också skulle skriva en, så det blev en "Vad jag ska göra när jag kommer tillbaka till Sverige"-lista. Så fort jag skrivit den och satt upp den på väggen i mitt rum så släppte hemlängtan lite. Det är kanske egentligen inte direkt någon hemlängtan jag lider utav, utan mer en längtan efter något annat. Vad vet jag inte, men jag tror att jag börjar känna mig färdig med hela au pair saken snart. Även om jag kommer att sakna dem otroligt mycket så känns det faktiskt bra att det är nedräkning nu. Klart, det är fortfarande 2 och en halv månad kvar, men jag är redo för att se något nytt känner jag! Är supertaggad på att komma iväg och resa. Jag måste börja planera det snart, men jag har faktiskt lutat mer och mer åt hållet att hyra en bil och köra upp längst med kusten, hela vägen upp till Whit Sundays och på vägen göra Byron Bay, Brisbane och Noosa.
Även om denna veckan lär bli rätt påfrestande så är det mycket positivt som händer också! Elise kommer hit på onsdag och det ska bli såååå jäkla kul att ha henne här! Jag har också fått ledigt på onsdag för att jag ska jobba de är två dagarna nu så kommer kunna spendera hela dagen och kvällen med henne, ska bli så roligt! På fredag har vi planerat utgång och på lördag ska jag och Frida utbyta julklappar. Vi har båda gett varandra upplevelser och ska sätta dem i verket på lördag, ska bli superroligt det med! Mer om det på lördag. Förhoppningvis hinner Kit träffa mig denna veckan också, så ska vi ha en dinner and a movie date! Dock måste jag faktiskt börja spara på allvar nu. Det kommer ju inte precis att bli billigt att åka upp längst kusten med bil, så nu är det dags att ta sig i kragen och hålla i stålarna (efter denna veckan då, hehe). Nu tänkte jag sjunka ner i soffan och läsa lite medan Ben knappar på datorn och Audrey är på synkontroll. Hoppas att er måndag blir lite bättre än min. Kram!

Nu när jag tittar på teckningarna barnen gjort så fylls jag åter med glädje och tacksamhet för mina underbara värdbarn som dock driver mig till vansinne emellanåt..

Hej hopp! Nu är resväskan uppackad och rena kläder instuvade i garderoben igen. Har varit en superrolig lång weekend i surfers paradise. Har både gått på bio, varit på White Water World, Dream World, badat i såväl pool som hav, slappat och käkat god mat. Dream World måste jag säga va höjdpunkten. Vi har haft sådan tur med vädret både när vi var på white water world och dream world. Det har regnat när vi kört dit för att sedan spricka upp i solsken och sedan återgå till regn när vi körde tillbaka hem. Ben var en riktig våghals och jag blev mäkta imponerad av att han som ensam 8-åring satte sig i "The giant drop" för första gången, helt på egen hand och kom ner och ville åka "again again again, pleeeease!!". Jag stod där som en fåne med hjärtat i halsgropen när denna lilla sparv for upp 10tals meter ovanför marken, men han kom tillbaks med ett flin på läpparna och kallade mig för chicken. Jag tog på mig den titeln och high fiveade honom för hans mod. Vilken kille! Jag lovade sedan honom att jag skulle åka Tower of Terror II med honom. Vi är den näst sista omgången människor som fick åka innan attraktionen skulle stänga för dagen (ja vi hade varit där i 8 timmar och fram till stängning). Eftersom den sista turen inte var helt full så fick vi chansen att åka igen. Dock fanns det bara en plats kvar och Ben tvekade inte att ställa upp och ta den. Jag stod häpen bredvid och såg på när han åkte iväg i 160 km i timmen för att sedan få lov att göra det en gång till. Han hoppade av, high fiveade med tre 25-åriga killar som suttit bredvid och vandrade självsäkert ut och mötta upp mig. Haha, vilken kille!

Har varit sköna avkopplande dagar men det skulle också bli skönt att komma tillbaka in till stan. Fick lite efterlängtad egentid på flyget hem då familjen först flög hem idag och jag igår. Tog en taxi direkt ut till Bondi och mötte upp miss Frida och hade en riktigt mysig dag, som alltid! På kvällen tog vi vårt pick och pack och gick bort till den gemensamma grillplatsen nere vid stranden. Slängde på några burgare på grillen och satt och åt, skrattade och skålande medan solen försvann ner över Bondi. Vilken idyll! 

Idag har det varit stranddag men min förkyldning har förvärrats så jag åkte hem efter några timmar och ligger nu i min säng med halsinfektion och knarkar strepsils. Resten av helgen kommer därmed bli lugn och ikväll hade jag tänkt kolla serier och käka juleskumm som mamma så snällt skickat. Ha en bra helg folket!

Facebook har varit fullt av små årskrönikor och jag har flitigt läst dem flesta. Tycker att det är superintressant att läsa om hur 2013 har påverkat människor i min omgivnings liv. Det är så mycket som man aldrig lagt märket till som inte visas i sociala medier men som faktiskt har hänt. Folk som verkligen har haft ett, rent ut sagt, förjävligt år men som reser sig ur askan och tar 2014 som en ny utmaning och ser 2013 som en erfarenhet. Blir mäkta imponerad av folks styrka, vilken inspirationskälla! För andra har 2013 varit ett år som förändrats deras liv eller då stora händelser som student & bröllop inträffat.
För mig har 2013 verkligen varit en kamp. På gott och ont. Mitt nyårslöfte förra året var att jag skulle bli lycklig igen. För mitt 2012 var inte mitt bästa år. Även om jag tog studenten och allt vad det innebar, var det året mest ett stort svart hål som bara blev djupare och djupare. Nu så här i efterhand med facit i hand, är jag rätt säker på att jag mest var förvirrad och vilsen. Slets mellan vad jag ville gör för mig själv och vilka konsekvenser det skulle innebära för mitt dåvarande liv. Med risk för att låta cheesy så hade jag faktiskt inte klarat det utan hjälp från min fantastiska familj, speciellt mina föräldrar. Har aldrig varit så close med dem som jag är nu, även om jag är 2000 mil hemifrån. Har haft starka vänner vid min sida som verkligen burit upp mig och stöttat mig när jag varit allra längst ned och brottats med självhat, ensamhet, ångest och brist på självrespekt. Vänner som har lyssnat och verkligen velat hjälpa trots att jag envist skjutit ifrån det och tänkt att jag ska klara det själv. Jag är så tacksam för att ni inte lät mig ge upp! Så himla tacksam!
Efter en väldigt mörk höst och en ännu mörkare vårvinter bestämde jag och Karolina oss för att åka ner till Barcelona och hälsa på Lia och Ellen. Det var nog den bästa medicinen för mig just då. Jag var otroligt nervös och rädd för att det inte skulle bli roligt och att jag skulle må dåligt när jag var borta från min familj, men om det var något så var det en lättnad. En paus från allt som hände på hemmaplan. Ett sätt att få lov att slappna av och uppleva saker, roliga och positiva saker! Att få skratta hejdlöst igen, sådär så att det gör ont i magen. Jag hade så himla roligt och där började nog jag hitta tillbaka lite till mig själv, eller en ny Lykke snarare. Att studera danska i Lund bidrog med rutin och nya vänskaper och erfarenheter. Ångrar inte en sekund att jag valde att läsa vårterminenHela sommaren var fylld med resor och jobb. Har haft den bästa sommaren i mitt liv hitintills och det beror mycket på att jag fick tid till mig själv. Göra saker jag ville göra och vara lite självisk!
När varma långa nätter sakta övergick i kyliga gick humöret samma väg. Men nu hade jag bestämt mig. Jag tänkte inte låta denna hösten gå i samma trägna hjulspår som förra, hur rädd och vilsen jag än kände mig och hur mycket jag än tvivlade på mig själv, skulle det fan ta mig inte bli en repeat på fjolårets mörker.
Au Pair - Australia blev svaret. Även om det inte var ett självklart svar och jag många gånger övervägde att skita i det eller skjuta upp det, är jag glad att jag inte gjorde det. För nu sitter jag här, 1 januari i ett för tillfället lite halvmulet men fortfarande fantastiskt Sydney och känner mig lyckligare än på länge. Även om tröttheten satt sina spår efter gårkvällens firande och mina fötter gör ont och tristessågesten gror lite inombords så mår jag så mycket bättre. Jag tycker att jag för en gångs skull hållt mitt nyårslöfte, även om det kanske inte var så som jag hade trott att det skulle bli så är jag lycklig.
Det jag tar med mig från 2013 in i 2014 är erfarenheten av att det faktiskt blir bättre. Även om du är längst ner och fortsätter att gräva dig djupare så kommer det att bli bättre. Samtidigt är det ingen annan än du själv som kan se till att det faktiskt blir så, och ett sätt är faktiskt att lägga ner garden och inte vara för stolt och kunna ta emot hjälp utifrån från människor som bryr sig om dig. För du är omtyckt och älskad och ibland måste man få lov att vara liten för att orka vara stor.
Vad jag lämnar bakom mig i 2013 är rädslan för att göra precis det jag vill. Hädanefter kommer jag att göra allt jag vill göra utan att låta någon sätta käppar i hjulet. Jag vet med mig att jag inte kommer att kunna komma tillbaka till Sverige efter Australien och sätta mig i skolbänken, plugga för att sedan börja arbeta och sedan är det 10 år senare. Nej, jag ska fortsätta att resa och göra saker jag vill göra. Jag har alltid velat förbättra min franska så förhoppnigsvis kommer jag ha råd att åka ner till Frankrike nästa höst för att plugga och bo där i ett halvår. Det är såklart ifall jag inte bestämmer mig för att stanna här. Allt är möjligt!
Som ett litet avslut på denna årskrönika vill jag passa på att tacka vissa personer och saker som verkligen har gjort att 2013 blev ett så bra år som det blev tillslut.
Kören - tack för att varje torsdagskväll blev 2 timmars stress- och ångestfria timmar där jag kunde skratta, vara glad och vara omgiven av så varmhjärtade och omtänksamma människor.
Beatrice Jensunger - för att sommaren 2013 utan tvekan var vår sommar. Alla minnen och allt vi gjorde lyfte upp mig igen. Dina goda råd och kloka ord har slagit rot i mitt huvud och du har lärt mig så mycket om självrespekt och vänskap.
Mamma och Pappa - för att ni är de mest förstående och kärleksfulla föräldrarna i världen som hjäpt mig genom såväl regn som solsken. Kramat mig när jag behövt omfamnas och skakat om mig och tagit ner mig på jorden igen när jag har behövt det, men framförallt stöttat mig i mina visioner och drömmar. Är evigt tacksam.
Sommarjobbet i glasskiosken med kollegor - dagsunderhållning, skratt och mycket glädje! Gav mig en rutin och ett arbete som jag glatt cyklade till 8 på morgonen och gav mig möjligheten att kunna hitta på så mycker roligt under sommaren. Förhoppningsvis blir det en favorit i repris detta året!
Kalle Dahlberg - för att du lyckats få mig att inte se saker med för stort allvar och hitta humorn i det istället. För alla gånger du har ställt upp och lyssnat till mitt tjatande och gnällande och faktiskt varit rak och ärlig och sagt åt mig när det var nock och lärt mig se saker ur andras perspektiv också.
Tack för allt som 2013 lärde mig, men nu öppnar jag dörren för 2014 och de äventyr och möjligheter som det har att bjuda på. Happy New Year!